Blog Image

Tankar

My work seeks a harbour outside myself

2024 Posted on Sun, November 10, 2024 18:28:33
Sunlight illuminates the west façade of the cathedral in Kaliningrad. The tomb of Immanuel Kant at the northern wall is hidden by the trees. (Photo by the author through the window of a shopping mall in August 2011.)

In early spring 2011 I had finally decided to devote a considerable amount of time to find a philosophical perspective from which the structure of physical law could be more clearly understood. For some years, it had been clear to me that such a perspective could and should be found, and that it should be simple enough that I could find it, even though my analytical abilities are very limited. Also, from the proper philosophical vantage point, it should be possible to discern new physics.

Thinking about these matters, I entered the antiquarian book store run by my friend Patrik Andersson in Lund. The moment I entered his shop he held a book in his hands he had just received, and he said he had already thought about giving it to me. It was Philosophy of physics by Mario Bunge. The synchronicity settled the matter. I just had to make room in my mind and in my calendar to think intensely about these issues.

A wonderful opportunity soon appeared. My friend Mi Lennhag was about to go to former Soviet republics for a few weeks to study everyday corruption by means of in-depth interviews, as part of her PhD work in political science. I could come along as her driver. That task left a lot of free time to think and write, forgetting all the distractions at home. In Kaliningrad, I had an excuse to reject phone calls from Sweden, since they cost 30 SEK per minute. More importantly, I had a chance to visit the tomb of Immanuel Kant, my main philosophical inspiration.

Since the trip to Kaliningrad, Lithuania and Poland in 2011, I have spent an enormous amount of time working with this project in the borderlands between philosophy and physics. In 2015, I blurted out the very long manuscript A strict epistemic approach to physics (arXiv:1601.00680). I know that it sounds presumptuous, but the feeling I got when (I thought that) I found the proper philosophical starting point reminded me of a quote by some mathematician, which I do not quite remember and whose source I cannot find. It goes something like this: With these definitions and assumptions made, the theorems started flowing out at an almost alarming rate.

Since then, I’ve tried to refine the work, divide it into smaller pieces that may be publishable as academic papers, and make contact with people who may be interested. I have submitted articles to several journals and have applied for several grants. I have had some meaningful conversations with other physicists, but all papers have been rejected and I’ve got no funding.

Being kind to myself, one reason may be that it requires some effort to appreciate what I have done. You have to invest more time and thought than if you evaluate a paper or a research proposal within an established field addressing a standard question. The expected return of such an investment may be perceived as small, since I have no formal qualifications in this subject. My focus as a theoretical physicist was complex systems.

Another reason may be that most physicists and many philosophers of science dislike the strict epistemic perspective I adopt, where the structure of knowledge and the structure of the world reflect each other. The subjective and objective aspects of the world are seen as distinct but inseparable, neither being more fundamental than the other. Rather, the subjective and the objective can be described as emerging from each other in a self-consistent loop. Some are appalled or even scared by any model that rejects the notion of observer-independent particles or fields dancing about in space as being the fundamental ingredients of the world. These people seem to think that any alternative idea ends up in postmodernism, solipsism or vague mysticism. This is not the case.

The method of my work is also somewhat unconventional. It does not align with the standard approach of neither physicists nor philosophers. The line of thought can be summarized as follows:

1) Philosophical ideas

2) New formalism based on 1)

3) Assumptions based on 1)

3) Physics derived from 2) and 3)

Nevertheless, there are conventional aspects of my work. The philosophical ideas align with those of several fathers of quantum mechanics – like Niels Bohr, Werner Heisenberg, Wolfgang Pauli, Paul Dirac and Max Born. I just try to define these ideas more precisely and apply them more generally.

Of course, what I derive or argue for conforms to established physics. I’m not one of those oddballs who reject relativity or quantum mechanics in long self-published manuscripts. If you arrive at something that contradicts scientific results based on the work of thousands of scientists during decades or centuries, you are simply wrong – like all the politically charged climate science deniers.

I have got some positive feedback and constructive criticism that may be worth building upon. For example, a recent referee report for the paper A cognitive basis for physical time (arXiv:2411.01427) contains the following passage:

This paper contains some novel and interesting insight, but I do not think that in its present form is suitable for publication in an academic journal. I am aware that when a proposal is genuinely novel it is difficult to present it through usual vocabulary and conceptual apparatus, but the author should make an effort to lead the reader into the new territory step after step. In this very long paper, new ideas and concepts are defined and introduced at almost every page, and it is difficult to evaluate the overall picture. I suggest the author split the paper in at least two parts.

It should be added that other referee reports contain more negative opinions, such as the presentation in my papers being messy, incomprehensible, self-contradictory, or that the problems the work tries to solve do not exist.

Regarding the suggestion in the cited referee report that I split the paper into several parts: it touches a nerve. I mentioned that I tried to divide the first long manuscript into pieces to make the material publishable. The first paper on the subject of time that I wrote was the result of such a division. Then I divided it into two pieces once more, and then once more. If I’m going to divide it once again, it will be the fourth division.

Such a strategy of divisions raises a dilemma. To make reviewers and colleagues appreciate what I have done, it is necessary to be able to present some interesting results in each paper, in particular in the first paper ever to be published. Also, since the approach is quite novel, these results must be well motivated. That is, the papers must be self-contained. Since the research method consists of the four steps listed above, a considerable amount of material needs to be presented to reach from start to finish, from step 1 to step 4. Such a paper necessarily becomes quite long and involved.

After the rejection of the above-mentioned paper A cognitive basis for physical time, I recently posted it on the arXiv together with the companion paper Generally covariant evolution equations from a cognitive treatment of time (arXiv:2411.01427 and arXiv:2411.02885). These two papers are the result of the latest division procedure.

What will I do next? I’m going to contact some more physicists who seem to entertain similar ideas, but apart from that I’m at a loss.

What needs be done is deriving consequences from the modified evolution equations and stationary state equations I have arrived at. However, this requires quite an effort, and I was hoping that I would have some published papers and some minimum of funding as a steppingstone before I would embark on that journey. Also, with such a foundation in place, I was hoping that some other physicists with more mathematical knowledge and better analytical skills than mine would be willing to contribute to such work.

If anyone is interested, I present my work somewhat more in detail on my personal website.

On that webpage, I offer quotes from great thinkers of the past who have inspired me. The oldest one is from Democritus, according to a later fragment from Galen, in a dialogue between the intellect and the senses:

Intellect: Ostensibly there is colour, ostensibly sweetness, ostensibly bitterness, actually only atoms and the void.
Senses: Poor intellect, do you hope to defeat us while from us you borrow your evidence? Your victory is your defeat.

The only way to avoid debating for another 2 500 years whether the proper philosophical perspective is the scientific realism of the intellect, the empirical idealism of the senses, or some third alternative where intellect and senses are forever interlocked in a tight dance, is to see these competing perspectives as scientific racehorses. The philosophical approach that makes it possible to account for the most of physics in the simplest and most coherent way should be declared the winner. What I am trying to do is to put my own philosophical racehorse at the starting line of that competition, and to ride it until it either stumbles and falls, or others see that it is worth betting on.



Den gröna industrirevolutionen i Småland

2024 Posted on Sun, February 18, 2024 21:42:25

I upptakten till finanskraschen år 2008 steg oljepriset mot skyn. Min oljepanna slukade olja för 35 000 kr per år. Bergvärme var för dyrt för mig, men jag hade nätt och jämnt råd att installera en luft-vatten värmepump. Den passade väl ihop med de stora gamla värmeelementen i huset.

Jag kände mig lokalpatriotiskt stolt när jag insåg att flera företag i närheten tillverkade så bra värmepumpar: NIBE i Markaryd och CTC i Ljungby. Dessutom IVT i Tranås, lite längre norrut. Till slut valde jag CTC. Jag sparade 20 000 kr genom att välja en utsocknes rörmokare från Lund. Det är fortfarande inte förlåtet i byn.

Min värmepump fungerar fortfarande perfekt; den enda gången jag behövt tillkalla reparatör var precis före innevarande vinters första köldknäpp. En felaktig inställning gjorde att pumpen stannade ibland. Enkelt och billigt fixat.

Jag gjorde min värmepumpsinvestering under den högkonjunktur för de svenska tillverkarna som inföll under det oljeprisrally som föregick finanskraschen år 2008. Energikrisen i samband med Rysslands invasion av Ukraina har lett till ännu större efterfrågan på värmepumpar i hela Europa – och i resten av världen.

De småländska fabrikerna går på högvarv igen, och fler fabriker byggs. Hela stadsdelar anläggs i skogen utanför Markaryd, en dryg mil norr om Vittsjö där jag bor. År 2022 gick NIBE med 5,7 miljarder kr i vinst, varav 4,3 miljarder kr kunde hänföras till försäljning av värmepumpar och tillhörande utrustning.

DN skrev nyligen om NIBE:s framgångssaga, och om att konkurrensen i värmepumpsbranschen nu hårdnar. Skälet till att Småland och Sverige ännu så länge är världsledande, och därmed kunnat slå mynt av det nymornade intresset för energieffektivisering, är att vi var föregångare tack vare statliga satsningar. Jag klipper följande stycken ur en historik publicerad av Energimyndigheten år 2009:

”I Sverige tog utvecklingen av värmepumpar fart i slutet på 1970-talet. Oljekrisen 1973–74 drev fram ett kraftigt forskningsstöd för att utveckla inhemsk energi. Bland annat stöttade staten utveckling och demonstration av olika typer av stora värmepumpar för fjärrvärmenät och tester av olika tekniker för villavärmepumpar.”

”1993 ryckte statliga Nutek åt sig initiativet på värmepumpsfronten genom att utlysa teknikupphandlingstävling för att dra ur proppen ur den nästan stillastående marknaden och samtidigt styra bort från el- och oljeuppvärmning. Det skulle visa sig vara ett lyckokast.”

”16 värmepumpstillverkare inbjöds att tävla om att ta fram ny teknik som skulle spara 30 procent energi till 30 procents lägre kostnad. Pumparna skulle vara små, lätta att installera och byta ut och inte innehålla några ämnen som kunde skada ozonskiktet i atmosfären.”

Tillverkarna förmådde klara kraven och tävlingen sparkade igång marknaden på allvar. Nu finns en värmepump av något slag i 47 procent av Sveriges småhus.

När jag själv funderade på att ersätta oljepannan med en värmepump tänkte jag inte så mycket på klimatet – impulsen kom från de dyra oljeräkningarna. Ett pojkaktigt intresse för teknik spelade också in. Värmepumpar var något man läste annonser om i villatidningar, snarare än i debattartiklar av miljövänner. Präktiga och nördiga familjefäder diskuterade problem och möjligheter i internetfora och gav varandra råd – ibland med sakkunskap, ibland utan.

Nu har värmepumparna blivit politiska, åtminstone utomlands. Så här twittrade den konservative gurun Jordan Peterson i mars 2023 när en kanadensisk minister uppmuntrade invånarna att installera värmepump:

“Don’t fall for it Canadians. It’s environment-apocalypse propaganda”

När det gäller värmepumpar verkar vi svenskar ännu så länge vara immuna mot den idiotiska kampanj som vill associera förnybar energi och energieffektivisering med ”vänster”, ”woke”, ”klimatalarmism”, ”vekhet” och ”flickaktighet”. Skälet är nog att var tidigt ute. Vi är redan betingade i stället att associera värmepumpar med prudentlig gnosjöanda.

Anledningen till att kampanjen som vill bromsa omställningen till fossilfrihet är mycket mer intensiv nu än för 15 år sedan är att fossilindustrin först nu är hotad på allvar – när investeringarna i fossilfri energi sprungit förbi investeringarna i fossil energi och den förnybara elproduktionen växer närapå exponentiellt.

Att Jordan Peterson gjort sig till språkrör för den kampanj som förtalar det förnybara och hyllar det fossila kan förklaras med att han är från Alberta, en provins i Kanada med en omfattande fossilindustri. Produktionen av icke-konventionell olja i Alberta – utvunnen ur tjärsand eller genom fracking – har ökat snabbt de senaste 15 åren. Motståndet mot energieffektivisering och förnybar energi i Alberta är därmed begriplig, även om den är kortsynt. En alltför snabb omställning kan leda till ekonomiska och sociala problem.

När vi svenskar anammar samma perspektiv som Peterson och hans gelikar kastar vi däremot allt förnuft överbord. Vi luras att zombieaktigt gå någon annans ärenden och skada vårt eget näringsliv.

I Sverige utvinns ju ingen fossil energi. Däremot har vi en världsledande industri i Småland som blomstrar tack vare ökande global efterfrågan på värmepumpar. Vi har en snabbt växande näring som bygger vindkraftverk och anlägger solcellsparker. Förutsättningarna för fortsatt expansion av denna industri är goda tack vare att vårt land är stort och glesbefolkat, och har en lång kust med bra vindförhållanden.

Vi har dessutom goda förutsättningar att producera mer hållbara biodrivmedel än idag. Detta till trots har Sunpine i Piteå tvingats dra ned produktionen av förnybar talloljediesel med 30 procent, som en följd av att reduktionsplikten sänktes drastiskt vid årsskiftet. Enligt branschföreningen Svebio fryser nu planerade investeringar i svensk produktion av biodrivmedel värda cirka 20 miljarder kr inne.

Sveriges satsning på värmepumpar inleddes som sagt på 70-talet som en reaktion på oljekrisen. Den blev startskottet till att bryta beroendet av fossil eldningsolja i industrin och för uppvärmning. Det lyckades tack vare satsningar på fossilfri el, bioenergi och energieffektivisering. Som diagrammet nedan visar var omställningen snabb och genomgripande.

Nu genomlider vi en ny energikris kopplad till fossil energi. Den har lett till periodvis skyhöga priser, liksom på 70-talet. Det grundläggande skälet till krisen är Rysslands aggressioner. Den enda försäkringen mot framtida kriser är att helt släppa taget om den fossila rodeohästen och odla vår egen trädgård, bli självförsörjande på fossilfri energi.

Därför är det så knäppt att regeringen nu väljer motsatt väg och med berått mod ökar fossilberoendet, i synnerhet i transportsektorn. Det är något nytt. Inga tidigare regeringar skulle komma på tanken att göra något liknande i nuvarande situation, oavsett färg.

Den enda förklaring jag kan se till att det görs nu är den effektiva kampanjen att associera det energieffektiva och förnybara med begrepp och företeelser som är negativt laddade för konservativa. Denna kampanj har en logisk utgångspunkt i fossila amerikanska och ryska intressen.

Som vi sa på skolgården: gå inte på den lätte.